Min pappa blev dömd för sexuella övergrepp…
När jag var liten rörde han mig på ett sätt som jag vet en pappa inte ska göra….
Han behandlade mig som en ägodel….
Jag blev psykiskt misshandlad…..
Fick social fobi….
Misskötte skolan.
Låg ofta hemma och grät under tonåren….
Blev behandlad som ett barn av mamma när pappa hamnade i fängelse….
hon har aldrig förstått mig riktigt… det är från och till…
Jag hade dåligt självförtroende och halkade efter lite i min utveckling…
Fick aldrig support i att hitta migsjälv och vad jag skulle bli…
Pappa fick mig att tro att jag skulel satsa på saker som inte ledde till jobb.. teater och filosofi…
Hade jag varit stark i 15års åldern (när jag var som svagast) så hade jag säkert gått en annan linje….
Jag hade utvecklats normalt och sluppit psykiska problem…..
Jag försökte ändå få de att hålla ihop….
Träffade en kille och ett kompisgäng som hjälpte mig mkt… tyvärr knarkade dom….
Jag blev hash beroende och de är ingen bra kombination med ett obefintligt självförtroende…
Min kille misshandlade mig psykiskt och var otrogen….. gav mig klamydia en gång….
Själv var jag blyg och faktiskt mkt ensam….
Blev antisocial…..trög och psykotisk…
Sen kom räddaren i nöden … min psykolog Mats…. han har hjälp mig så otroligt mkt….
Han har varit som en pappa…..
Gett mig goda råd och självkänsla hopp och trygghet…..
Började inse att samhället vill hjälpa!!
Började våga komma ut….
Min pojkvän börjde tröttna på mig för att jag var arbetslös och konstig…
Han försvann ofta till ¨vänner´ vilket jag nu förstår va diverse kvinnor…..
När han blev arg slog han sönder saker… skrämdes… tog stryptag… spottade…. kallade mig elaka saker …. puttade mig….hånade mig….
När jag gick på antipsykotiska och våndades i min säng…. den smärtan var obeskrivlig…. trodde jag skulle avlida av ångest…. när jag låg där var han ute och söp med sina polare….
Sa han skulle komma hem.. jag väntade men han kom aldrig….
En dag var jag så psykotisk och förstörd att de brast…. jag var tvungen att flytta hem till mamma…. där jag vantrivdes för jag inte fick någon utveckling…..blev demolerad som ett barn….
I allt detta har vi drogberoende och olika diagnoser… besök på psykakuten…. självmordsförsök inblandat…..
Nu är jag lycklig för jag bor i Helsingborg… en stad jag älskar… egen lägenhet och min självkänsla växer…Ritalinen hjälper mot min adhd…. jag önskar att detta hade skett när jag var 17-18år….. de hade basparat mig så mkt lidande….
Men jag tänker positivt…
Det jag vill ha hjälp med nu är vägledning framåt och ekonomiskt stöd…..
Jag kanske lider av någon psykisk störning mer än adhd….. det återstår att se…. eller har jag bara varit psykotisk pågrund av min ensamhet!
Medans mina vänner har barn…. träffar människor från hela världen….pluggar och reser… utvecklas och fungerar i samhället…
Har som tur är människor som stöttat mig att komma hit där jag är idag…. mina vänner…..Ebba.. Jaana… Johanna…Malin…Bella
Ebba – Har rest till indien i månader och jobbar nu i Oslo och sparar pengar till ännu en lång resa
Jaana- är Just nu i Miami och pluggar till bartender
Jag vill också förverkliga migsjälv och inte bli helt ensam….
Jag ska kämpa för att få vara en del av denna världen….
