HejHej!
Det var ett tag sen jag blogga.. i know.
Men har inte vart hemma på några dagar och så tar skolan upp den mesta tiden!
+ Så mår jag skit.
Psykist.. seriöst..
Blir så himla trött på folk som säger imot och tror dom vet mest.
T.ex.. jag har en speciell lärare i vissa ämnen. Han e respekterad av alla, på ett bra sätt!
Och jag sa t honom att jag mådde dåligt osv.. iaf försökte berätta…
Men det jag får höra är typ ”Nee, du ser ju ut att må så bra, det säger ju alla”, ”Du kan ju inte må dåligt, det skulle ju märkas på dig isf”.
Herregud, Varför ska folk alltid kolla på utsidan.. ”Idag är hon glad, nu vet vi att hon mår bra”
Vad har det med saken o göra?!
Folk kallar mig bortskämd. Och visst… jag kan hålla med till viss del.
Jag får det jag vill.. Men man kan inte bli lycklig av det. Det har jag lärt mig
Så bara för jag SER glad ut behöver ju inte de vara detsamma på insidan!
Jag e glad för stunden..
Sen känns allt lika dåligt igen!
O jag e lixom ingen sån person som vill prata med folk om hur jag mår osv.. personliga saker.. släppa in folk på mitt liv. Jag vill sköta saker själv.
Fast jag känner ändå att det snart e dags att ändra på det där…
Jag mår verkligen inte okej.
Har suttit o läst lite och hittat en grej som stämmer in… Ofta när tjejer i min ålder mår dåligt kan det bero på att deras uppväxt vart knas elr liknande.. Och det har verkligen min!
Jag kan inte tro på någon.. inte ens min bästa vän, som jjag känt sen dagis vet hur jag egentligen mår!
Ingen gör det. Jag tror att jag ska klara allt själv. Men det gör jag inte..
Vet att jag e svag, att jag inte kommer klara det här ifall det ska fortsätta som det gör nu…
Livet e tufft, ”Man ska känna att man lever”. Tro mig, det gör jag verkligen!
Jag har nog inte någon speciell anledning till att må som jag gör, om man räknar bort det som hänt när jag var liten…
Det bara finnns där.
”Så läck alla stjärnor, och ljusen som stör.
Jag har ingenting & tro på
Få tyst på dom röster, som jag hör.
Dom säger inget jag kan tro på..
Och bränn mina tankar, så dom håller sig still
För jag orkar inte med dom mer.
Och det finns ingenting nu, som jag hellre vill.
O här inne är det ingen som ser.”