Efter gårdagens piercande vaknade jag upp, blodig.
Jag rekomenterar absolut inte en väldigt för kort svav i en väldigt uppsvälld läpp.
Ett öronhänge dessutom. Snälla, låt bli!
Hela skoldagen gick jag runt och längtade till då mamma slutade så vi kunde fara och köpa mig ett läppsmycke.
Det var till en stor besvikelse.
Eftersom mitt hål växte igen efter fem sekunder från då jag tog ut staven till örhänget.
Försökte med våld få in läppstaven i min centimetertjocka läpp, då den svällt upp dubbelt så mycket.
Läppstaven var dessutom dubbelt så kort som staven till örhänget.
Så med en bultande läpp gav jag upp för att lämna över ansvaret åt frida.
Det slutade med att vi fick göra om allting från början.
Annars då? Ja, imorgon är det fredag, varje fredag är lite som julafton för mig då markus äntligen kommer hem från gällivare.
Ska goa ihjäl han, inte pussa. Absolut inte pussa. Det gör för ont.
Det känns nästan som att jag kommer ta och avrunda denna torsdagskväll ganska snart.
Imorgon väntar en fet sovmorgon, vilket behövs för att orka sitta vid skolbänken till halv fyra.
Hur fan kan man hålla kvar elever så länge på en fredag?
Fuck systemet, som annat coolt folk hade sagt.
Ja, endel är ju bara för söta.
Markus är på firmafest, jag antar att jag borde stänga av telefonen och låtsas som att det regnar.
Vilket det faktiskt också gör. Skitvärld.
Antingen är det sommar, eller så är det vinter. Allt mitt emellan är bara så onödigt.
