Jag det faktum att jag måste sova ensam, särskillt just ikväll.
Jag vill ligga och skratta och prata om big brother med tobias, åh!
Jag måste prata av mig om hannah, och resten av dom totalt tömda hjärnorna i big brother huset.
Det blev många ”jag”
Och det är exakt så det är nu, bara jag. Ingen annan. Inte ens ens en fisk.
På något konstigt sett ser jag fram till imorgon, även fast det är skola och att idrott står på schemat.
Jag har inte nånting att se fram emot imorgon, det är som vilken annan måndag som helst.
Ändå känns allt så jävla bra!
Det har hänt nått med mig, jag är fan inte mig själv.
Jag är konstig, och jag börjat få ont i kinderna av mitt 24/7 leende.