Vaknade imorse av att någon höll mej i handen, men ingen såg jag, jag har fortfarande känslan att någon håller mej i handen trots att jag knappar på tangenterna. Sluggo ”ena katten” har sovit på min magen och varit extra gosig. Casper låg tätt intill mej vid magen och spann. Någon är här, någon jag inte ser, för katterna var trygga och ville trösta mej, det känner jag. Vem håller mej i handen? Får inget svar, men tror det är mamma som tröstar och tänker på mej nu. Ska göra iordning hallonkrämen och åka upp till henne strax.
Kanske bloggar mera när jag är hemma igen.
Kram
Maria