Idag är allt bara skit, är helt otröstlig. Var upp till sjukan till mamma och efter ett tag ville hon prata med mej och dottern.
Det stog klart att mamma har cancer och kommer inte att kunna bli botad, bara en tidsfråga när hon somnar in. Det har jag haft i bakhuvudet hela tiden, men som vanligt förtränger man allt.
Det blev en känsloladdat. Vi grät alla 3, jag sa till mamma att hon inte ska oroa sej för oss utan försöka tänka positivt. På någotvis kändes det som vi hade samförstånd och vi förstog att vi ej behövde prata mera om det. Det kommer kännas tomt när hon är borta, jag vill så gärna prata med henne om allt som varit, ska försöka att få tid till det, trots att hon har en till på rummet.
Varför födas när man ändå ska försvinna? Förstår inte logiken (?) Jajaja, vi skulle inte få plats på jorden annars, men vem har bestämt att det ska gå till så? Va händer sen, vi kan väl inte bara dö och så är allt över (?) Usch vilka frågor som kommer upp i mitt huvud, jag som inte gillar döden och är livrädd för den. Så himla mystisk och så himla gåtfull, varför man inte får facit av vad som händer en sedan. Varför inte få veta vad som händer när hjärtat stannar och vad händer med själen???
Frågorna bara haglar, men inga svar får jag, jag får nog slå upp i böcker och läsa om det.
Har ni något svar på dessa, tar jag tacksamt emot det.
Kram
Maria
Så jobbigt. Riktigt jobbigt 🙁 Förlorade min älskade svärmor i cancer förra sommaren. Just det där beskedet är något som man inte alls greppar. Fattar fortfarande inte att hon är borta. Men jag tröstar mig med att hon sitter uppe i himlen i en jätteskön fåtölj med en filt över benen och har koll på allt och alla och så ler hon. Så fort vi behöver henne så pratar vi med henne och vet exakt vad hon skulle svarat, Kom ihåg det, dom försvinner aldrig! 🙂 Stor kram
Va tråkigt att höra att din mamma har cancer är en hemsk sjukdom det. Jag tror inte när man är död så är man borta för alltid utan jag tror att själen finns kvar och som finns där för en ändå fast dom inte lever. Jag är också rädd för att dö men när den dagen kommer så är man nog redo för den. Jag vet att min mamma är med mig fast hon är borta sen flera år tillbaks. kramar Lena