Vakar

Mamma är i djup sömn och okontaktbar. Fick sova hemma inatt, jag har då varit vaken 1.5 dygn, orkade inte inatt. Som tur var fick jag avlösning så jag fick sova hemma i min egen säng. Den sömnen var välbehövlig, sov i 12 tim i streck. Ska strax åka in till mamma nu och vara där, jag hoppas innerligt att hon släpper taget och får ro, det behöver hon så väl. Jag önskar henne inte ligga så här, det hade hon inte heller velat.

Trots så sjuk som hon är,  förra natten ville mamma ta bort syrgasslangen hon har i näsan, hon ville dö, jag sa att den håller inte henne vid liv, det avgör kroppen och hjärtat, minuter senare kom sköterskan in, då ville hon ha soppa (?) då kunde vi inte annat än skratta (lite i smyg) det var lite komiskt i allt elände.

Personalen är guddomliga, vi har verkligen fått all den info som behövs och lite till. Så skönt att ha någon att prata med och en som lyssnar, ställer upp om man vill iväg en stund för sej själv, medans som ser till mamma under tiden. 

Jag har ingenting att klaga på under hela denna jobbiga resa ifrån mammas hem till akuten med ambulansen mitten av juli till nu. Mamma har sagt till att alla ska få en ros i tidningarna, det skall dom få, det lovar jag.

Nu ska jag till henne och sitta med henne så länge jag kan. Ursäkta att bloggandet inte blir så ofta, vaket går i första hand.

Kram

Maria