Jag var till mitt förra jobb idag för att lämna lite prylar som jag hittat som är jobbets. Hälsade på en katt som jag hade på jourhem också på samma gång. Jag tycker så synd om honom, han är sej inte lik. Casper som var en glad, busig och pigg kille hos mej. Jag har lärt mej att komunicera med djur, fick lite uppdate där. Casper saknar sin bästa kompis Sluggo som bor hos mej. Sedan var det inte roligt att veta att trots att jag inte jobbat på flera månader så finns mitt väsen kvar fortfarande *vet att ni läser min blogg* Mycket nöje med läsningen, hälsar jag er. Ska jag namnge er tro? Nä, det behövs inte, räcker med att jag vet vilka ni är. Jag säger då, stackars er som måste ha denna grupptryck på er, att ni inte har egen vilja att säga och göra vad ni tycker och tänker.
Att snacka skit om en person som inte jobbat hos er på flera månader, måste vara jobbigt för er, eller hur? Att mitt arma väsen ligger som ett dimma på ert jobb och att ni inte kan släppa taget och leva era liv än att jag ska finnas i era tankar och skitsnack…. Det är så jäkla löjligt och omoget. Jag sörjer inte en sekund att jag tog mitt pick och pack och drog, jag har fått bekräftelse att jag gjorde helt rätt.
Tyvärr blir det så när nyfikna människor med skadeglädje eller av bara nyfikenhet från f.d jobbet, kommer jag att INTE skriva om de planer som är i görningen, som vore intressanta att skriva om, det kommer att bli en stor grej på gång, men men, vi får se hur jag gör med detta längre fram.
Jag säger bara, tur jag är så stark att jag INTE är beroende av andra för att
vara jag och vända kappan efter vinden. Jag står för den jag är.
Kram på er andra
Maria
Ps. Vet nu att jag kommer bli portad på f.d med att hälsa på Casper, men som det är med att vara komunikatör, så behöver man ju inte träffas irl. Ds.