Fy vad segt det känns på slutet innan man kommer i mål. Jag äter precis som jag ska. Men det är väl bara att tjura på. Man kan väl hoppas på att man går ner i centrimetrar ist. Vissa dagar är man nöjd med kroppen andra dagar orkar man knappt se sig själv i spegeln:(. Jag tror att jag har för höga krav på mig själv. Och dåligt tålamod. Måste sänka förväntningarna. Inse att man aldrig kommer se ut som när man var ”ung”. Fyra barn, ett snitt och två bukoperationer sätter sina spår i huden på magen. Dax att gilla läget! Jag blir inte en lyckligare människa med en platt mage utan skinnhäng. Så länge jag kan ha kläder som kan dölja det borde jag vara nöjd faktiskt.
