en glad och optimistisk maja på fyra år skrev ner på pappret med stora bokstäver EN KATTUNGE.
idag träffade jag samma gamla lärare som ställde just den frågan och hon frågade samma nu, vad ska du bli när du är stor? när jag var fyra kändes ”stor” som en evighet bort och det gör det fortfarande, trots att jag både får gå på krogen, systemet och har tagit studenten för ett par år sedan. sen är det en stor skillnad på ”vill” och ”kan”. vad VILL jag bli? jag vill bli mycket, jurist, lärare, delfinskötare, journalist, båtmäklare, författare, skådespelare, vad jag vill bli-listan är lång. vad kan jag bli är en helt annan fråga. skådespelare känns ganska långt bort, likaså författare och delfinskötare, att lyckas som båtmäklare i sverige? njaae… journalist och jurist är fett svårt och komma in på, så kvar är ju lärare. så det var det jag svarade på frågan jag fick idag. ”lärare. jag ska bli lärare” fick en klapp på axeln och ett litet leende som svar ”du kommer nog bli en bra lärare” sa hon och gick.
för er som inte somna när ni läste vill jag bara tala att denna historia har ingen jävla mening alls. jag ska ändå söka alla skolor jag vill gå på, jag ska skriva en bok och skicka in den till varje jävla bokförlag som finns, jag ska vänta på skådis-drömrollen och när jag är gammal och trött och inte orkar jobba (eller sälja båtar på fritiden) ska jag flytta till florida och skaffa mig en drös delfiner och leva på mc donalds cheeseburgare och aldrig nånsin ska jag dricka en cola zero igen.
