Jag gillar och ogillar att äta. Jag gillar det för att det är så gott att äta sådant jag inte smakat på så länge, men jag ogillar det för att det gör mig hungrig. Jag känner hur min mage växer och hur jag börjar ogilla mig själv samtidigt som jag är så pigg och glad. Det är så mycket blandade känslor. Jag vill sluta äta igen, för att bli smalare, förlora mer vikt, få mer synliga ben. Men jag vill även lära mig att äta utan ångest igen så att jag har tillräckligt med energi till att vara glad och pigg och kunna hålla konversationer med min pojkvän.
Jag har undvikit min mage sen jag kom hit. Vågar inte titta på den. Det har gått så långt att jag räds min nästa dusch då jag kommer att vara tvungen att se mitt äckliga fett. Överväger att inte duscha, aldrig igen vill jag se mig själv utan kläder. Men det kommer jag ju vara tvungen att göra. Jag förstår inte hur det ska gå till.
Kanske ska bestämma mig för att äta så lite som möjligt här. Alltså att jag äter det de säger till mig att äta och absolut inget mer. Inget kvällsfika, hur lockande det än kan vara då vi äter middag så jäkla tidigt. Ingen extra knäckesmörgås till lunch för att det är gott eller för att inte bli hungrig innan middagen. Jag ska inte ta massa extragrejer på filen på morgonen, bara en grej, banan eller linfrön eller russin, bara en av dem. Jag kan fortsätta dricka en massa te som jag alltid gör för att hålla bort hunger. Det ska jag göra. Kanske ska skriva ner ett fett ”NEJ!” på handen så att jag ser det varje gång jag äter. Då blir jag påmind om att det är värt att låta bli. Till skötarna kan jag säga att det står för att inte kräkas eller att inte må dåligt över det jag åt. Då blir de nog glada.
Tror att jag får träffa en läkare imorgon, det hoppas jag i alla fall, jag måste få prata med någon. Helst vill jag träffa en dietist.
Nu är det slut på kvällsfika och extra mat. De ska få jobba på att få mig att äta!