Det finns många olika typer av mod.
Att som barn gå för första gången själv till skolan. Att flytta hemifrån. Börja ett nytt jobb. Våga låta en annan person komma en nära. Mod att säga ifrån. Och mod att våga visa sig svag.
Det finns några saker här i livet som jag uppskattar lite extra hos människor. Det är att kunna erkänna om man har haft fel. Det kan ibland sitta långt inne men en person som vågar ställa sig upp och ta ansvaret över ett misstag anser jag stort. Ännu större blir det om personen inser det viktiga i att säga förlåt.
Jag har precis tvingat mig själv att visa mig lite svag. Jag har sagt att jag gillar inte hur det ser ut och att det faktiskt är sårande i vissa lägen. Det är inte alltid lätt. Inte ens för mig som samtidigt anser att det är något stort. Men av erfarenhet så brukar saker oftast bara bli till det bättre. Det känns också så betydligt skönare för en själv när det är sagt. Man kan liksom pusta ut. Och gå vidare. Hur utgången av det hela kommer bli har jag dock ingen aning om just nu. Det kommer imorgon. Men iom att orden yttrades så kom styrkan tillbaka. Styrkan att stå emot och stå på mig.
Sen får vi se- förhoppningsvist så är det inte bara jag som anser att visa svaghet är något fint.
