Jag sysslar inte med skitsnack. Jag hatar när det pratas bakom ryggen. Sånt kommer alltid förr eller senare fram och hur vill man att jag ska tycka om det då? Ska jag hålla med? Ska jag nicka och säga att jo men ni har nog en poäng. Jag kan förstå att ni inte kommer till mig direkt. Jag inbjuder inte till sånt. Bullshit! Är det några jag respekterar så är det dem som kör med raka puckar. Ärligt spel och ärlig åsikt. Jag har tidigare nämnt att genom bekänna att man gjort fel också får en hel del cred av mig. För det är nåt som ibland är svårast att göra.
Men jag ställer mig ändå lite frågande i min roll ibland. Det jag säger är sant. Det är inget snack om det. Men om man tar något vidare, om det är till vänner tilsammans med ett glas rött eller till en kollega, vart går gränsen mellan information/ventilering eller skvaller? För som sagt. Jag håller inte på med skvaller. Vill jag iaf tycka. I don’t kiss ass. Jag informerar om läget.
Är jag helt ute och cyklar? Ibland undrar jag om jag är den enda som tänker så här.
