Upp, ner, upp, ner, upp, ner!

Men det var väl själva fan. Kan nåt bara gör mig glad istället? Först nåt kul. Wiiiie. Baaaang- neh det var tvunget att krossas av tråkiga nyheter. Får bara börja plocka upp bitarna helt eneklt. Och så börjar det ljusna lite…humöret går upp… Swisch- där försvann det. Dags att bita ihop igen and keep going.
Jag börjar förstå dem som går till någon att prata. Alltså någon professionell. Jag börjar nämnligen komma dit. Det byggs upp en hel del ilska inom mig just nu och jag är rädd för att min oskyldiga omgivning kommer få ta massa smällar snart. Det är inte mindre frustrerande att veta att det är out of my hands. Jag kan inget mer göra än to deal with it. Det är inte mina problem att lösa. Men mitt arga och själviska beteende gör det inte bättre. Vi är flera. Jag hoppas bara inte min ilska ska komma ut fel.
Känns inte riktigt som jag har nånstans att fly. Kollegorna I love. Det runt oss- not so much just nu. Arbetsmoralen är inte på topp just nu kan jag erkänna. Hemmet- min återhämtningsspot, känns nu kallt och ensamt. Jag och mina tankar är ibland min värsta fiende.
Kan det inte bara inträffa nåt kul? Kan inte NÅGON kul hända?