Jag har tjatat om det förut. Jag har till största delen av mitt liv jobbat lite hipp som happ. Inte månd- fredag. Så när många vänner med sådana jobb har längtat till fredagen och helgen har jag aldrig riktigt fattat. Until now. Jag har tagit till mig det ganska så bra. Därför suger det jävligt hårt mina vänner att jag sitter hemma i min morgonrock med småfrussna händer och öm kropp. Jag längtar ut. Jag är inte alls bekväm i att sitta inne ikväll. Finns så många jag vill stå och skratta med, med ett glas i handen.
But noooo. Not this Friday.
