Det är så jävla typiskt mig. Att känna av en skada lite men ändå gå och träna. Säger till mig själv: men jag kan iaf kolla och se hur man ska göra. Mmmm, my ass. When did I ever bara stod bredvid och titta? Min muskel är ÖM kan man säga. Så note to self: inte ta ett pole-pass med en sträckning i muskel. Jävla muskel också. Ska nog allt ta och googla fram vilken det är. Den går i armhålan..och jag känner fästet vid armbågen. Och hela biten där emellan ”strålar” det lite. Det här tillsammans med stressen jag sätter på mig själv att det MÅSTE vara bättre till på måndag- då jag ska sätta lite press på den igen, gör det hela inte bättre.
Och källan till hela det här? Jo, men det är ju snöhelvetet såklart! Jag räddade mig från en tripp nedför trappan till tunnelbanan för ca. 1,5 vecka sen. Och jaja, då small det iaf lite- inuti mig. I am so angry right now.
Undra om jag kan bege mig ut och springa ikväll iaf…?
