Igår hade jag mitt andra och sista privatpolepass ( ppp? ) och Petra bokstavligen körde skiten ur mig. Which I love. Och hon vet att jag gör. Så ja…. lite mör i kroppen är jag. Det är kul att märka hur mycket man egentligen orkar. När man nu blir puschad till det. Nog för att jag kan köra på ganska hårt själv- men så fort det börjar smärta lite eller kännas slutar man ju. Men inte om du har någon med dig. Känner mig så jävla motiverad att hålla det här igång nu! I would love en joggingtur ikväll men det är kanske smartare att ta en långpromenad- eller…? Kroppen måste få vila. Den har faktiskt blivit smått misshandlad.
