Inga nya blåmärken men ack en öm kropp. My arms maaaan. Och skuldror. Nu börjar det ta form, poledancingen. Nu minsann använder vi oss av den där stoplen. I like! Vi svischar igenom termin 1 med en jävla fart.
Minus är väl att min joggingtur kanske inte blir av idag. Vi får seeee. Klockan är bara tio. Plenty of time att tämja ut och vänja mig lite vid ömheten.
Nu börjar jag också känna att jag tränar. Jag har i hela mitt liv tränat men jag har dessvärre tillhört dem som anser att det är inte riktigt träning om man inte får upp flåset eller svettas. Det tog ett bra tag innan jag förstod grejen med pilates kan jag medge. Nu ser jag allt det positiva. Samma sak var det lite med pole i början med. Eftersom övningarna då inte gör dig särskilt flåsig- eller svettig. Men förra gången var lite bättre…och igår. Yes. Jag kände det. Och det är det här jag menar med att jag ” upptäcker nya muskler ”. För nu börjar muskler som jag i vanliga fall inte tränar så mycket, användas.
Så jag anser att jag kan med gott samvete bege mig till Nobis ikväll för ett par härliga drinkar. Den här helgen ska ändå bli alkoholfri. Nu ska vi nämligen inte motarbeta formen alltför mycket.
Bild från DQ.