Gastric bypass

Under flera år har jag provat dieter och ting. Inget verkade funka så jag ansökte i slutet av September 2013 om en operation.  En månad senare blev jag beviljad en operation.  Två hela veckor efter de var det tid hos läkaren för att få information och väga sig.  Dagen handlade om ett gemensamt möte med flera andra som ansökt. Efter de blev man inkallad till doktorn för att få antingen nobben eller godkännandet.  JAG BLEV GODKÄND MED MINA 112.7KG SOM JAG DÅ VÄGDE. Men som störst vägde jag 116kg vilket som varit en kamp att gå ner 4 kg inför mötet. Fram till operationen behövde jag bara gå ner 6 kg. Operations datumet var satt den 4 december 2013. Allt närmade sig och jag skulle ner 6 kg på 3 veckor. Lite galet kunde jag allt tänka. Skulle jag verkligen klara det? tänk om jag inte gick ner? Skulle jag då inte få operationen som jag behövde? Tankarna bara snurrade runt i mitt huvud. Det hände att jag grät av oro några kvällar. Men när dagen väl var här så körde mamma och pappa mig till Kristianstads sjukhus där jag skulle bli inlagd över natten. Väl där inne så skulle jag kontroll vägas. Och ja jag hade bara 0.7 kg kvar men blev ändå godkänd.  All spänning i kroppen släpptes och jag kunde le. Jag fick byta kläder och fick en säng plats men mamma och pappa fick åka hem till Helsingborg igen. Droppet sattes in och jag fick vänta. Sen kom sjuksköterskorna och bad mig hhälpa till att köra ner sängen. Nere vid operation salen så fick jag halv stå på en brits. Alla maskiner kopplades in och dom sa ”detta är över snart” sen sov jag gott. På uppvaket så hann jag inte mer än börja öppna ögonen förens jag skulle upp och gå. Illa mådde jag och ont hade jag men tanken fanns ”det är värt detta”. Dom ville att jag skulle börja rapa, vilket jag gjorde och hela spänningen i magen släppte. Jag fick syrgas inne vid min säng som jag fick ha när jag sov för att kunna syresätta mig. Men upp och gå varannan timme skulle man ändå. Helt slut i kroppen på kvällen när man skulle sova men under natten skulle man upp och gå minst 3 gånger. Det var kämpigt men man mådde otroligt bra efteråt. Balkongen på avdelningen var min bästa vän, frisk luft var otroligt skönt även om det var kallt. Degen efter så skulle vi äta frukost vilket som blev välling. Sen fick vi göra vid oss och få mer information.  Lunchen kom och efter den fick man åka hem pga stormen som redan börjat komma. Men min mamma och mormor kunde inte komma förens 15.00 så jag var ensam kvar med nya människor som skulle genomgå samma sak. Fick morfin innan hemgång för att det skulle bli lätt för mig. Vi körde i stormen hem. Jag bodde hos mamma och pappa i 5 dagar för säkerheten eftersom jag annars bor ensam.  Fortsättning följer. . . . .