När jag väl kom hem till mitt eget kändes inget verkligt. Trodde jag drömde men det var ärren på magen som påminde. Nu började det kämpiga man skulle klara sig själv och nya rutiner. Vilket som gick jätte bra men leva ju bara på flytande. Men efter 3 veckor fick man börja med pure vilket som gick så bra att jag bara åt lätt mosad mat. För exakt snart 2 veckor så började jag med fast kost. Det funkar super. Man får testa sig fram med vad man kan äta. Som tur är så har jag stöttande släkt och vänner. Utan dom hade jag haft det svårare än nu. Är så lycklig av att fina människor faktiskt finns. För de som stannar efter en sådan här stor förändring dom är äkta.
Träningen går så otroligt bra för det känns så mkt lättare att röra sig:)
