Jag läser vidare i ”Byt namn”-boken. Det står klart för mig att mina föräldrar valt helt felt namn åt mig. Okej, det hade kunnat vara värre. Malin Lundblad är i alla fall bättre än Malin Andersson, som jag hade hetat om jag haft mammas flicknamn. Men ändå.
”Men vad hade du velat ha för namn då?” undrar mamma.
”Ja, helst nåt som inte är ett namn, men ändå är ett ord som folk känner till”, förklarar jag. ”Som typ…Juni.”
”Du kan ju heta Oktober”, inflikar pappa (jag fyller år 12 oktober).
That settles it. Från om med nu kan ni kalla mig Oktober Lundblad. Kan ”September”, så kan jag.
Jag funderar på att lägga in en mellaninitial också. Oktober C. Lundblad (”C” för ”Charlotte”), eller kanske ska jag passa på att adla mig också, och bli Oktober C. von Lundbladh (jag tycker ”h”:et ger lite extra ”old money”-feeling).
Fuck ”personliga skäl”. Här ska det bytas namn av strikt karriärsmässiga skäl.
God fortsättning!
/OCvL