I vanliga fall när jag har jet lag brukar jag bli helt oemotståndligt trött vid sjutiden på kvällen och sen vakna vid fyra-femsnåret. Den här gången blir jag inte trött på kvällen men vaknar ändå vid fem på morgonen och kan inte somna om.
Detta känns ju inte riktigt hållbart, då det innebär att jag bara får fyra-fem timmars sömn per natt. Vet inte riktigt hur jag ska orka träna på lunchen, men jag ska göra ett tappert försök.
Men här kan jag ju inte sitta och uggla, det är lika bra att åka till jobbet. Jag var så mallig när jag kom till kontoret fem i åtta igår. Jag var helt säker på att jag var först, stack till och med nyckeln i låset, men nähädå, det var öppet.
”Hallå!” ropade en röst från längst inne i lokalen.
Daniel, såklart.
Och så fick jag bara silverplatsen.
Friskt vågat! Hälften vunnit! 😉