1. Slingade håret hos en frisör jag aldrig varit hos tidigare, dagen innan nyårsafton (2006).
2. Fick för mig att ögonbrynsmottot var ”ju tunnare desto bättre” och gick loss med pincetten (1996).
3. Lät mamma klippa mitt hår i en gräslig pojkfrisyr som fick mig att se ut som Emil i Lönneberga (1986).
(Okej, den sista hade jag nog inte kunnat göra så mycket åt.)
3 svar på ”Håriga synder jag minns”
Kommentarer är stängda.
Hej igen! Så du sk "pluppar" då??? Jag jobbar nämligen med extensions sedan snart 10år och har märkt en sådan explotionsartad ökning men oxå hur många som får sina hår förstörda av dessa sk "pluppar"….Skulle vilja höra vad du tycker,,du kan svara via mail om du hellre vill det…[email protected]
Tack för ditt snabba svar =)
Mvh Petra
Hej! Vill först tala om att jag gillar din blogg massor,,du verkar vara en kul prick =) Jag har en fråga till dig,,har de extensions eller e det ditt "egna" hår??? Mvh Petra
Den där med ögonbrynen är det nog många som ångrar bittert idag. Har en kompis som var helt galet plockbenägen. Resultatet? I dag kan hon inte få täta och lite mer frodiga ögonbryn hur hon än beter sig. Det är som fläckvist håravfall fast det drabbar bara ögonbrynen. 🙂
Modigt att slinga sig hos "okänd" talang dagen innan nyår. Inte ens jag hade nog vågat mig på det faktiskt.
Och mamma antar jag fått sin beskärda del av "Varför Mamma, varför!?!" när ni tittat i familjealbumet.