Min dejt med Harrison Ford, del 2

Okej, vi gör ett nytt försök! Här kommer nu min intervju med Harrison Ford, som aldrig tidigare sett dagsljuset. Jag har tagit bort lite frågor som relaterade till den filmen han var med i just då, eftersom de känns lite passé.

Jag måste också poängtera att vi var en grupp på typ 5-10 journalister som ställde frågor. Nu minns jag inte exakt vilka frågor jag ställde och vilka frågor någon annan ställde, men vi säger så här: om det är en dålig fråga var den troligtvis någon annans. Comprende?

Spelar du in dina stuntscener själv?
–
Jag gör så många av dem som det verkar rimligt att göra, för man vill
se rollfigurens rädsla eller utmattning eller triumf eller smärta. Man
vill inte se baksidan av stuntmannens huvud. Jag tror att det är så man
håller publiken intresserad på en känslomässig nivå. Det fanns bara en
scen i den här filmen som jag visste skulle göra ont, när killen faller
över ett räcke och ner i diket. Jag visste att det skulle göra ont och
stuntkillen visste att det skulle göra ont, och vi hade rätt båda två.

När du började i nöjesbranschen fanns det en Harrison Ford till, eller hur?
–
Ja, det fanns en stumfilmsstjärna som hette Harrison Ford som
fortfarande var en registrerad medlem i skådespelarfacket när jag kom
hit för många, många år sen. Därför kunde jag i början inte använda
mitt riktiga namn, så jag la till mellaninitialen ”J” och blev
”Harrison J. Ford.” När den äldre mannen gick bort bytte jag tillbaka
till mitt riktiga namn. Den andra Harrison Ford har också en stjärna på
”Walk of Fame” i Hollywood, precis utanför Franks. Så nu finns det två
”Harrison Ford”-stjärnor där. Förvirrande, eller hur?

Du verkar dras till roller där du spelar en vanlig man som drivs till ovanliga handlingar.
–
Jag tycker inte att jag gör samma sak om och om igen. Jag undrar om du
skulle säga samma sak till Nat King Cole eller Tony Bennet eller
Beethoven. Jag säger inte att jag är som Beethoven, men vi är alla
utrustade av våra upplevelser och vår personlighet för vissa saker, och
kanske mindre väl utrustade för andra saker.

Du har två söner. Hur är det att ha Harrison Ford som pappa?
–
Det får du fråga dem om. Man känner sig inte alltid lyckad som pappa.
Det är en konstant ängslan man har – hur väl man tar hand om sina barn.
Jag gör mitt bästa.

Gillar de dina filmer?
– De brukar oftast inte se dem, såvida det inte är en film som de och deras vänner är intresserade av att se.

Som Indiana Jones till exempel?
– Ja, precis.

Du är känd för ditt flygintresse och har egna flygplan. Vad är det du gillar med att flyga?
–
Jag gillar att ta ansvar för mig själv och jag gillar att göra saker
själv. Jag gillar den fokusering man måste ha för att flyga ett flygplan och
bära människor man älskar. Det är en kombination av frihet och ansvar.

Har du någonsin varit med om en flygolycka?
–
Det har hänt ett par gånger. Jag var till exempel med om en
helikopterolycka där strömmen stängdes av på undersidan, så jag var tvungen att nödlanda.
Jag sträckte mig upp för att stänga av batteriet och då slogs strömmen
på igen fick helikoptern att volta.

Tror du att du någonsin kommer att gå i pension?
–
Jag tänker inte på det viset. Det jag alltid gillat med
skådespelaryrket är att karaktärer som skildrar berättelser finns i
alla former, storlekar och åldrar och man kan vara till användning
tills man förlorar kapaciteten att gå och tala.