Jag lyckades glömma SL-kortet hemma imorse. Så det blev till att stämpla bussremsan som tackålov låg i min jackficka. Lika bra det, kanske, så blir jag av med den snabbare.
Ni ser ju. Jag har råkat tvätta ett par jeans med dem i fickan. Sånt händer alla, väl? Spärrvakterna borde vara vana, tycker man.
Ändå ska de göra så stor grej av det varje gång jag hivar fram denna remsa. De skrattar. ”Oj då, har du tvättat den?”
Eller så tittar de föraktfullt på mig, typ ”vad är du för jäkla lodis egentligen? Tur att jag sitter här inne i kuren så jag slipper känna uteliggarstanken.”
Men jag vägrar slänga den. Jag har betalat 180 kronor för den lilla jäkeln. Och det är faktiskt lågkonjunktur.
Så jag bara ler till svar. Tyst och sammanbitet.
