Fick en idé imorse om att jag skulle nosa upp Dhani på Pinnochiopremiären och få honom att ge en Alla hjärtans dags-hälsning till Natacha Peyre.
Så inne på Rigoletto ställde jag mig i slutet av gången för att kunna fånga upp honom när han anlände. Så plötsligt fick jag syn på honom gåendes emot mig. Men i sista sekund vek han av och försvann ner i en annan korridor.
”Han kanske ska på toa”, tänkte jag och väntade lite till.
Sen slog det mig: Shit! Den där korridoren leder också till trappan upp till balkongen. Han har redan gått och satt sig i biosalongen.
Naturligtvis vägrade jag att erkänna slaget förlorat. Så jag sprang uppför trappan, smet in i salongen trots att jag inte hade någon biobiljett, fick syn på Dhani med släktingar i en av de främre raderna, klättrade över en manlig programledare och hans dotter som satt i raden bakom, attackerade Dhani bakifrån och släpade ut honom ur salongen igen för intervju och fotografering.
Ibland är gränsen hårfin mellan ambition och galenskap.
(Klicka på bilden för att läsa intervjun.)
Eller hur, hon har hittat sig en riktigt drömprins. Inte är han tråkig att titta på heller 😉
Läste den precis, så bra skrivet, fina ord! Ha en fin dag