Satt på lunchen och läste en intervju med Hugh Jackman som superduktiga frilansjournalisten Monika Agorelius gjort för DV MAN.
Där berättar Hugh att han utbildade sig till journalist, men sedan bestämde sig för att bli skådis istället.
Jag hade stora drömmar om att bli den store skribenten, men jag insåg snabbt att man sattes på att skriva skräpjobb som ingen annan ville skriva och att man måste göra som redaktören sa, annars fick man sparken, säger Hugh.
Så sant, så sant. Jag tänkte att jag skulle lista några av de mindre spännande uppdrag jag fick göra mina första två år som journalist:
* Ett reportage om pensionärer som steppdansar
* Artikel: ”Butiksägarna rasar mot att ett 7Eleven ska öppna på deras gata”
* Artikel: ”Samma butiksägare rasar mot att en erotikaffär också ska öppna på deras gata”
* Notis: ”Här är alla brandmän som fick utmärkelser i år”
* Ringa runt till olika restauranger och faktakolla att ”stämmer det att Al Pacino och Jennifer Lopez och Keifer Sutherland alla har ätit hos er?”
* Sortera personfiler i bokstavsordning. Ska Sean ”P. Diddy” Combs ligga under ”P” eller ”C”?
* Artikel: ”Här får slumbarnen lära sig att leka cirkus”
Nåväl. Som tur är har det har blivit många betydligt mer spännande reportage sen dess, så det var definitivt värt det.
Och inte ens Hugh Jackman har sluppit undan:
Många av oss har spelat i mer eller mindre förfärliga såpor. Men det är en del av jobbet att vara skådespelare, säger han i intervjun.
