Det är lustigt hur lång tid det tar för hjärnan att lära sig, och hur fort den glömmer.
När jag flyttade hem till Sverige för två och ett halvt år sedan köpte jag en sängram på IKEA. Den hade sylvassa kanter och varje gång jag gick runt sängen slog jag i knäna.
Säkert varje dag i två veckor byggde jag på med nya skrapsår, bulor och blålila märken tills det äntligen började nötas in i min hjärna att man skulle låta det vara några centimeter mellan sängramen och skör hud.
Sen bytte jag till en säng utan ram, och nu har jag glömt alltihop. I söndags när jag var hemma hos syrran gick jag nämligen in i hennes sovrum för att leta efter ett nagellack (jag hittade inget) och pang!
Rätt in i sängramen. Stort blåmärke. Ännu större skrapsår. Inget har jag lärt mig.