Lost in translation

Han kom, han signerade, han poserade. Och sen gick han in i biografen. Roligast vid press-stängslet var nog denna tjuvlyssnade dialog, där en journalist precis frågat herr Tarantino om han inte skulle spela in en film i Sverige snart.

Quentin: Well, I hope so. I mean, it would depend on whether it worked for the movie…
Reportern: Okay, I’ll hold my thumb.

Men nu ska jag inte vara sån, den här killen fick i alla fall in en fråga. Själv nöjde jag mig med att paparazza ett par bilder.

Eller så kanske den roligaste dialogen var när en mamma och hennes lilla dotter kom gåendes utanför Rigoletto.

Flickan (pekar mot den avspärrade röda mattan): Mamma, får vi gå in där?
Mamman: Nej, det är bara för kändisar.
Flickan: Men är inte du en kändis, mamma?
Mamman: Nej, gumman, det är jag inte.

Jag var inte så förtjust i det här upplägget med att man var tvungen att stå bakom ett jäkla staket, faktiskt. Det kändes lite…förnedrande på nåt sätt. Som om vi inte kunde anförtros med att vistas okopplade nära kändisarna. Ungefär som på ett zoo. Don’t feed the celebrities.