Jag är inte världens mest välorganiserade person. Åtminstone inte hemma. Där finns det skåp och lådor som skulle få Anna Anka att sätta brosket i halsen.
Men på nätet, där är det ordning minsann. Jag deletar junkmejl, sorterar i mappar och tackar ja och nej till Facebook-grupper (oftast nej) med en nästan OCD-lik frenesi.
Därför får jag nästan panik när jag ser någon som har nästan tvåtusen olästa skräpbrev i inboxen, vänförfrågningar och events huller om buller. Hur kan du leva sådär? far genom mitt huvud.
Samma sak de säkerligen skulle tänka om de såg, säg, mitt kastrullskåp. Eller mina bokföringskvitton. Bara man har ordning någonstans. Och det digitala är mycket enklare att sortera än det verkliga.
Men på nätet, där är det ordning minsann. Jag deletar junkmejl, sorterar i mappar och tackar ja och nej till Facebook-grupper (oftast nej) med en nästan OCD-lik frenesi.
Därför får jag nästan panik när jag ser någon som har nästan tvåtusen olästa skräpbrev i inboxen, vänförfrågningar och events huller om buller. Hur kan du leva sådär? far genom mitt huvud.
Samma sak de säkerligen skulle tänka om de såg, säg, mitt kastrullskåp. Eller mina bokföringskvitton. Bara man har ordning någonstans. Och det digitala är mycket enklare att sortera än det verkliga.
Hahaha! Jag känner igen det där. Jag blir tokig på folk som har massa obesvarade mail och invites m.m. Det kliar i fingrarna och jag vill fixa det åt dom om dom inte tänker göra det själv.