Jag läste helt fascinerad i DN i morse om hur författaren till boken Italia Amore plagierat (ordagrant!) ur tre svenska matböcker som kom ut för bara några år sedan. Fascinerad därför att jag inte kan förstå hur hon resonerade.
Trodde hon verkligen att hon inte skulle bli påkommen? Var det som när någon är otrogen och faktiskt hoppas bli ertappad? Det är ju inte som att hon tog från en rysk gammal bok från 40-talet som ingen känner till.
Trodde hon verkligen att hon inte skulle bli påkommen? Var det som när någon är otrogen och faktiskt hoppas bli ertappad? Det är ju inte som att hon tog från en rysk gammal bok från 40-talet som ingen känner till.