Idag var det till sist dags för jobbets julfika med klappbyte. Vi hade dessutom skramlat till en liten bonusjulklapp till chefen, som ju ska köpa en hundvalp redan i eftermiddag.
Tillsammans med några tuggben fick han en hundleksak i form av en rosa plastgris som grymtar när vovven biter i den. Men Daniel hade lite svårt att förstå att den här klappen var till hans blivande valp och inte till honom själv.
Det började med att han vände och vred på den inslagna klappen och ingående granskade presentpapprets mönster (som liknade runmålningar). ”Jag letar efter sexställningar”, förklarade han.
Med samma förundrade blick tittade han sedan på grisen. ”Varför har den ett hål längst fram?” ville han veta och undrade högt om det var ”en sån där man har i bokhyllan?”
Nåväl. Till sist redde vi ut alla missförstånd och förhoppningsvis utsätts grisen inte för några andra aktiviteter än att tuggas på av vassa valptänder.
”Vad är hålet till för?”
Plastpalmen fick agera julgran
Emma och jag
Daniel och Elina (Alex var också med, men vägrade plåtas)
