Efter träningen hoppade jag på fyran hem till Maja, som hade lägenheten full av våffelsugna vänner. Det var faktiskt exakt ett år sen jag åt en våffla senast.
Tur att man inte äger något våffeljärn; de är farligt goda. Våfflorna alltså, inte våffeljärnen. De senare är gissningstvis en aning svårsmälta.