Jag har haft en riktigt fantastisk resa, men hur mycket det än tar emot är det dags att flyga tillbaka till Stockholm. Trots att jag varit borta i två veckor känns det som att tiden bara har flugit förbi och det finns en massa saker jag hade velat göra som jag inte hann. Men, men. Man kan alltid komma tillbaka igen. Det finns inget bättre än att resa, det gör det verkligen inte.
Senaste gången jag var i San Francisco var jul-och-nyårsveckan 2006. Då ville jag inte vara här. Jag hade precis lämnat min sambo, en vecka innan julafton, och ville bara åka hem och vara med min familj. Men jag hade tidigare låtit mig övertalas att köpa biljetter för att åka hem först på nyårsdagen, att stanna i Kalifornien över jul och nyår och för första gången i mitt liv inte fira med familjen. Jag måste fan ha varit hjärntvättad.
Plötsligt hade jag ingen lägenhet, alla LA-kompisar hade åkt hem till sina familjer och jag kände mig ensammast i världen. Men SF-tjejerna bjöd mig hit upp, tog hand om mig och jag fick en helt okej jul till sist. Sådana vänner växer inte på träd, vare sig granar eller palmer.
Vi ses i Sverige.