Efter våra första tre dejter rann det hela ut i sanden. Av någon underlig anledning frågade Martin inte ut mig igen efter att jag valt filmen Bröllopsduellen på vår biokväll. (”Eh, tyckte du faktiskt att det där var bra?” frågade han försiktigt efter filmen.)
Månaderna gick och både jag och Martin började dejta andra. Hade det inte varit för att vi hade Pia som gemensam kompis så hade vi förmodligen aldrig hörts av igen.
Men eftersom vi hade det blev det att vi träffade varandra då och då i större sällskap, på fester, middagar och utekvällar. Den första gången vi träffade varandra efter att vi outtalat slutat dejta kändes det lite konstigt, lite stelt och obekvämt.
Men när det gått lite tid kändes det naturligt att prata som vanliga bekanta vid dessa tillfällen. Att han var trevlig, smart och rolig tyckte jag ju redan.
Och i december 2009, nästan ett år efter att vi först träffats i januari, var vi plötsligt helt unattached båda två.
Fortsättning följer…