Den fjärde delen i den nageltuggande kärleksföljetongen. Läs även del 1, del 2 och del 3.
Låt oss backa upp en aning.
Hösten 2009 var jag rejält trött på att dejta efter nästan tre år som singel. Jag tyckte att svenska killar var hopplösa (hade ju bara haft amerikanska pojkvänner tidigare) och bestämde mig för att lägga ner letandet helt och hållet. Det var helt enkelt inte värt det.
Jag förlikade mig med tanken på att jag inte skulle träffa någon vettig kille och skaffade en manlig katt istället.
Jag minns att jag läste någonstans att ens blivande partner oftast är någon som redan finns i ens liv.
”Vem sjutton kan det vara?” undrade jag.
Fortsättning följer…
Crazy cat lady