Jag och Martin var ju på tidningen Chefs fest på Café Opera i går. Vi hade definitivt kunnat hoppa över den tillställningen. Det var alldeles för trångt, man såg ingenting, och det hölls föreläsningar om ledarskap i en timme. Med powerpoint-presentation och hela grejen. Det är alldeles för länge i en proppfull lokal där hungriga människor trängs stående.
Ska man ha så långa presentationer får man ge folk något att äta och någonstans att sitta. Och göra folk förberedda på att det är det som kommer att ske. Jag tror att de flesta förväntade sig att det skulle vara som det brukar vara på den här typen av tillställningar – chefredaktören kommer upp och pratar en stund om tidningen och sen får man mingla runt och äta buffé.
Stackars Annika Lantz var den sista talaren, när ingen längre orkade lyssna. Synd, då hon är väldigt rolig – men vi fick med oss tidningen hem, med hennes krönika om olika chefstyper hon stött på. Hon berättade att hon i sin text refererat till någon som en ”bredarslad kvinna”, vilket korrekturen ändrat till ”bredaxlad kvinna”. Ha ha ha.
Älsklingen.
Jag glömde att fota buffén när det fortfarande fanns mat kvar. Det utbröt kalabalik när middagen äntligen serverades. Inte lätt att kämpa sig fram till bordet bland 300 chefer som är vana vid att armbåga sig genom livet.
Man fick i alla fall en fin goodiebag med block- och skrivboksset, kaffe och iittalaljuslyktor som nu pryder tv-bänken. Det var en bit marsipanchoklad också, men den överlevde inte resan hem.