Jag har vågat mig utanför Minneberg för första gången sedan i måndags. Nämligen till Traneberg. Halsen blir nämligen bara sämre och jag var helt övertygad om att det var en bakterieinfektion som krävde penicillin.
Samlade alla mina krafter för att klä på mig och lämna lägenheten. Den jäkla 114-bussen var som vanligt flera minuter (okej, två) för tidig, så jag tvingades springa från porten till busshållplatsen. Det var definitivt mer än kroppen klarade av, för så fort jag satt mig ner började det flimra för ögonen, allting snurrade och det kändes som om jag antingen skulle kräkas eller svimma, eller både och samtidigt.
Jag tvingade mig själv att stanna i bussen, trots att min kropp fått för sig att den ville kliva av så fort som möjligt och lägga sig i snön(?). La mig tvärsöver båda sätena och blundade, mådde alltför dåligt för att skämmas över att folk antagligen tittade på mig som om jag inte var riktigt klok.
Stapplade mig upp till Vårdcentralen, läkaren klämde lite på min hals och sa att det nog bara var en förkylning, ”ta en Alvedon”, skickade hem mig igen. Och nu ligger jag här i soffan. Det var den förmiddagen det.
Gick in på Coop på vägen tillbaka till lägenheten för att köpa fler apelsiner och kunde inte låta bli att plocka med mig en planta med påskliljor. Från och med idag är det vår!