Efter en lång dusch tvingade jag ut min febriga kropp på en kort promenad ner till vattnet för att titta på solnedgången. Det var kallare än jag trodde, och alldeles tyst ute.
Lite mer än min kropp klarade av, tror jag, för nu ligger jag yr i huvudet och pustar ut i soffan igen.
Men, nu har Martin kommit hem också, och ska snart slänga ihop ost- och spenattortellini med broccoli och champinjoner i en tomat-, feta- och crème fraîche-sås till middag! Sen väntar filmkväll, det enda nöjet jag orkar med just nu.