Idag vågade jag mig ut på en ännu längre tur än igår.
Jag ville gå på café, så vi åkte till Parks konditori i Äppelviken. Det var det enda café i närheten som hade söndagsöppet, om man inte ville sitta på Coffeehouse by George mitt på bussterminalen. Och det ville man inte.
Martin berättade att han aldrig brukar beställa det han allra helst vill ha på konditori, så jag utmanade honom att ta just det. Det blev citronmarängpaj. Jag ville ha en kanelbulle, men de var slut. Så det blev säsongens förmodligen sista semla.
Sen försökte jag spå mig själv i bladen till mitt chaite. Jag såg ett hjärta och Martin en glad gubbe; i vilket fall som helst verkar det positivt. Notera min mobil och toppen av Martins huvud som speglas i tevattnet.
Sen gick vi en lång promenad bland alla gula villor i Äppelviken och tittade på nyutslagna snödroppar, innan vi tog Nockebybanan hem igen.