Halvvägs igenom tredje säsongen av 24 kommer jag på att jag ju faktiskt träffat Kiefer Sutherland. Och efter lite letande på min externa hårddisk hittar jag minsann intervjuprotokollet.
Det jag minns bäst från intervjun var att Kiefer var väldigt lågmäld och blygsam. Han berättade att han har ett litet skivbolag, och den första skivan de gav ut hette I trust you to kill me med bandet Rocco DeLuca & The Burden.
Den här albumtiteln är väldigt djup, tyckte Kiefer, för den handlar om att man förutsätter att kritikerna kommer slita en i stycken när man går ut på scen. Och kan man acceptera att det är så, kan man göra musik utan att bry sig om vad andra tycker.
”Det är jag avundsjuk på, för sån har inte jag varit. Jag oroar mig mycket för vad andra tycker och de stora misstag jag gjort, både i karriären och privatlivet, har varit när jag gjort något för att jag trott att jag borde göra det.”
En dag hoppas han kunna ta sig från ”I want you to love me” till ”I trust you to kille me”. Och nyckeln är att kunna acceptera att alla inte gillar det man gör, menar Kiefer.
”Problemet är att man blir så arg när nån säger att de inte gillar det. Man borde kunna säga ’okej’. Men jag säger, ’varför inte?’ Och det är den värsta frågan någonsin.”