Ibland känns det som att jag skulle behöva gå en etikettkurs. I jobbet hamnar man ju ibland på lite finare middagar, och jag är aldrig säker på om jag minns rätt när det gäller vad som ligger var.
Besticken är inte så farligt, men skräcken vore ju om man skulle råka ta en klunk ur bordsgrannens vattenglas eller hugga in på någon annans brödbit. Dessutom har jag lyckats plocka upp den amerikanska vanan att äta med gaffeln i höger hand.
Eller som i lördags på Smådalarö gård. Kyparen började berätta att ”och sen ska ni äta jaktrostbiff” och jag bara, ”nej, jag skulle ju ha fisk”.
”Ja, ni ska äta rostbiff och ni ska äta fisk”. Men hallå. Hur ofta blir man niad nuförtiden? Tur att man inte är kunglig. Eller det vore i och för sig bättre då vet man alltid när man blir tilltalad.
”Sedan ska kronprinsessan äta fisk.”
”Jajemän, det ska hon minsann!”
Och visst klär jag i krona?
Med dina perfekta lockar så ser du faktiskt ut som en prinsessa!