Igår blev jag medbjuden till Gröna Lund när Pia fick gratis inträde och åkband genom jobbet. Jag såg fram emot att åka karusell, äta karamell och fröjdas hela dagen.
Istället blev jag gravt illamående efter tre åk och kunde inte sätta mig på en endaste berg-och-dalbana till. Det känns riktigt bra att man redan blivit så klen och skröplig att man inte klarar av lite snurr.
Det var Flygande Mattan som blev spiken i kistan. Inte så konstigt egentligen, kanske. Jag kan ju knappt åka baklänges på tunnelbanan utan att bli åksjuk.
Lika bra att inse fakta. Min Grönan-dagar är över.
Flygande Mattan – djävulens påfund (även om chefen konstigt nog tror att mitt snapsande på kräftkvällen kan ha haft något med illamåendet att göra. Jag förstår inte vad han menar.)
