Jag känner mig inte alls hemma på Kungsholmen, hittar ingenstans här. Så jag lyckades gå fel både en och två gånger och fick till sist hoppa in i en taxi innan jag kom fram till veterinären (20 minuter försenad).
Nu har jag satt mig på Café Blåbär (men det ligger ju vid Odenplan? tänkte jag förvirrat när veterinär-Therese föreslog stället, innan jag förstod att det fanns fler) runt hörnet och ska skriva i ett par timmar innan det är dags att hämta upp min testikelfria kisse.
Therese tyckte att det skulle vara bra för Presley om jag var med medan han ”blev trött” efter sin lugnande spruta. Det var dock inte bra för matte.
Efter ett par minuter började han vingla runt som Tara Reid efter sju tequilashots. Sen började han hulka, kräktes upp lite slem och kollapsade i sin egen spya, helt orörlig och livlös med öppna ögon.
Det såg så jäkla hemskt ut att blödiga jag började tokgrina och betedde mig som om det var en avlivning och inte en simpel kastrering min katt skulle vara med om.
Nåja. Nu har jag torkat tårarna, plockat på mig fyra sorters sallad och ska sätta igång!