Det har inte riktigt varit min dag idag.
Jag var på väg hem vid 20-tiden, kånkande på min träningsväska. Stannade för att handla på ICA, stapplade vidare hemåt med tunga kassar.
Eller vänta…vi måste backa upp lite.
Tidigare idag. När jag kom tillbaka till kontoret efter lunchen fick jag inte av mig jackan. Min scarf hade fastnat i blixtlåset. Eftersom saker som kräver tålamod och precision inte är min starka sida slet jag loss scarfen, med resultatet att en liten bit blev kvar i blixtlåset. Som fortfarande inte gick att dra ner. Jag satt fast som i en tvångströja.
Till sist fick jag ta ut innehållet ur jackfickorna och luta mig fram medan Emma hjälpte mig att dra jackan över mitt huvud (TACK EMMA!). Alex lyckades sedan fixa blixtlåset så att jag slapp gå hem utan jacka (TACK ALEX!).
Okej, tillbaka till ikväll. Jag var ett par kvarter från min lägenhet när jag plötsligt kom till den otrevliga insikten att jag aldrig la tillbaka innehållet i jackfickorna. Det vill säga mina hemnycklar, som nu är inlåsta och inlarmade på kontoret.
Till sist slutade det med att min snälla pappa fick hämta min extranyckel från min syster Johanna (TACK JOHANNA!) och köra hit från Sollentuna med den (TACK PAPPA!) medan jag värmde mig med te hemma hos min kompis Cecilia, som bor några gator bort (TACK CECILIA!).
I’ll get by with a little help from my friends, eller hur är det man brukar säga?