Jag har med stor fascination iakttagit fenomenet med Mulberrys ”Alexa bag”. Speciellt efter att förra året ha läst boken Nextopia, som handlar om ”förväntningssamhället”.
Vi vill ha det vi inte (ännu) kan få särskilt när det känns exklusivt och bara finns i begränsad upplaga. Så fort det finns tillgängligt minskar populariteten avsevärt. Boken nämner som exempel iPhonen, som hypades enormt och nådde sina högsta popularitets- och kundnöjdhetssiffror innan den ens fanns att köpa.
Men tillbaka till Alexa. Alla modebloggare i Sverige skulle ha den. Alla skrev upp sig på ”väntelistan”. Men någon vecka innan den första leveransen dök upp i Mulberrybutiken förändrades något. Den kändes plötsligt passé. Kommentarer som ”om till och med Blondinbella ska köpa den vill inte jag ha den”. Sen den släpptes har jag inte hört ett enda ord om väskan.
Det är en jättesnygg väska, det ska erkännas. Men jag tycker att det verkar så otroligt opraktiskt med de där remmarna som man spänner fast på framsidan. Jag tar upp nycklar, busskort, mobil, kalender och plånbok ur min handväska säkert tio-femton gånger om dagen. Vem orkar hålla på att lossa på och dra åt remmarna så ofta? Inte jag.
Vi vill ha det vi inte (ännu) kan få särskilt när det känns exklusivt och bara finns i begränsad upplaga. Så fort det finns tillgängligt minskar populariteten avsevärt. Boken nämner som exempel iPhonen, som hypades enormt och nådde sina högsta popularitets- och kundnöjdhetssiffror innan den ens fanns att köpa.
Men tillbaka till Alexa. Alla modebloggare i Sverige skulle ha den. Alla skrev upp sig på ”väntelistan”. Men någon vecka innan den första leveransen dök upp i Mulberrybutiken förändrades något. Den kändes plötsligt passé. Kommentarer som ”om till och med Blondinbella ska köpa den vill inte jag ha den”. Sen den släpptes har jag inte hört ett enda ord om väskan.
Det är en jättesnygg väska, det ska erkännas. Men jag tycker att det verkar så otroligt opraktiskt med de där remmarna som man spänner fast på framsidan. Jag tar upp nycklar, busskort, mobil, kalender och plånbok ur min handväska säkert tio-femton gånger om dagen. Vem orkar hålla på att lossa på och dra åt remmarna så ofta? Inte jag.