Hur kan det vara så svårt?

Vi har nu letat lägenhet i nästan tre månader. Det kanske inte låter så länge, men mina tidigare lägenheter har jag hittat inom tre veckor och inställningen ”det får ta den tid det tar” är tyvärr inget jag behärskar.

I dag bestämde vi oss för att inte lägga bud på helgens lägenhet — en jättefin, totalrenoverad etagevåning med balkong och egen (stor!) uteplats. Nackdelen var dock att den låg precis intill en motorväg och efter en hel del velande fram och tillbaka kom vi fram till att vi inte kommer att palla trafiken utanför. Vi har nu inte budat på en enda lägenhet sedan december.

Jag börjar bli uppgiven. Vi kanske letar för intensivt? Man kanske borde lägga sig i soffan med pralinasken i knäet och hoppas på att drömlägenheten kommer och knackar på dörren?