Jag har en mysig fredagskväll med mig själv. Kvalitetstid. Visserligen då och då avbruten av turer till tvättstugan, men det behöver vi inte låtsas om.
Jag har varit på massage. Jag har legat i badet i över en timme och plöjt mig igenom ett berg av damtidningar som jag inte hunnit läsa den senaste månaden. Snart ska jag ställa mig och göra gino — jordgubbar, kiwi och banan gratinerade med vit choklad. Tro mig, det är gott.
Det finns bara ett litet problem. Min nya granne. Han flyttade in i veckan och ersatte en kille som jämt kollade på sport med sina kompisar och vrålade varje gång det blev, eller inte blev, mål.
”Skönt att bli av med honom”, tänkte jag.
Tills ikväll.
Sedan klockan sju har det spelats högljudd musik inne hos nya grannen. Och när jag säger ”spelats” så menar jag inte i stereon. Jag menar på gitarren.
Med sång till.
Allsång.
Åh, snälle gode Gud. Säg att det bara är en inflyttningsfest. En engångs- eller sällsynt företeelse.
Fotbolls-Fredde, kom tillbaka! Du var hundra gånger bättre än Gitarr-Gurra!