Vi var sex fredagsglada tjejer som intog Sogni för pre-Sex and the City-middag igår. Tre flaskor bubbel hann vi också hälla i oss innan det var dags att bege sig till bion.
När visningen innan vår tog slut fylldes Kungsgatan med stilettklacksburna tjejer som trippade förbi i en stor skock utanför restaurangen. Sen var det vår tur.
Vi verkade alla vara ense om att filmen var kul, om än lite too much ibland. Men det tycker jag att man får räkna med.
Jag hade hoppats på betydligt mer New York City-inspiration inför resan i juli, men jag har ju å andra sidan sex säsonger att hämta det ifrån.
Efter bion blev det en snabb drink på Anglais, sen hoppade jag på bussen hem. Det är helt fantastiskt att det går en buss direkt från Stureplan till min lägenhet, tycker jag. Nästan lika bekvämt som att ta en taxi.
Förutom medpassagerarna förstås. Alltså, jag höll på att bli tokig igår. Det satte sig en tjej bredvid mig som hade en tom tuggummipåse i handen. Hon satt sedan HELA BUSSRESAN och tryckte igen ziploc-förslutningen högst upp på påsen (ni vet de där små plastskenorna man trycker in i varann på insidan) för att sedan direkt dra isär den igen.
Jag höll på att bli tokig. Om och om igen gjorde hon det — prassel, klick, prassel, klick. Ljudet var sjukt irriterande. Jag satte på mp3-spelaren högt, men kunde ändå höra klickandet när hon öppnade tuggummipåsen GÅNG PÅ GÅNG PÅ GÅNG.
Om vi räknar med att det tog två sekunder att försluta påsen och en sekund att dra isär den igen, och bussresan tog uppskattningsvis sju minuter, så tvingades jag alltså lyssna på det där ljudet HUNDRAFYRTIO GÅNGER!
Hade det varit på tunnelbanan så hade jag lätt kunnat byta säte, men eftersom jag satt innerst skulle jag blivit tvungen att be henne flytta på sig, för att sedan gå längre bak i bussen.
Är det okej att be någon att sluta med klickljudet i den situationen? Magdalena Ribbing? Anybody?
Jag och Pia
Marika och Lina (fick tyvärr ingen bild på Jessica och Nicole)
Shit vilka snyggingar! : ) Speciellt hon i vit klänning! : )