Jag upplevde några skräckfyllda minuter idag på jobbet. Jag lyckades bli inlåst på kontorets lager, eftersom det inte finns något handtag på insidan.
Jag såg livet flasha before mina ögon. Skulle jag någonsin komma ut? Jag såg framför mig hur jag skulle bli tvungen att krossa fönstret och hoppa ut. Okej att vi är på markplan, men ändå.
Och sen kom Rebecca. Hon tryckte. Hon ryckte. Hon räddade mig.
